...då både jag & sonen borde vänt oss och somnat om en stund till.
En halvtimme innan det var dags att gå till skolan satte det igång...
Det var fel på allt !
Han sparkade & slogs, gapade & skrek, skulle smälla igen ytterdörren på mig och lillasyster, "han får minsann aldrig som han vill " etc etc.....
Han tog också tag i ett papper och sa :
"
Mamma om det här var du skulle jag göra så här....." Och så rev han papperet i 2 delar...
När vi väl kom fram till skolan hade vi blivit sams igen och sagt förlåt osv. Då blev han helt plötsligt jätteklängig och jätteledsen så tårarna sprutade.... Det slutade med att fröken fick slita loss honom från mig, så jag kunde gå....
När jag gick gav den andra fröken mig ett papper, och sa
" Läs det här när du kommer hem ".
Så nu har jag läst vad som står, och det stämmer så himla väl !
Det är inte alltid så lätt att vara sex år, och heller inte alltid lätt att vara mamma åt en sexåring......
Älskade unge <3