Innan sommaren hade jag satt upp mitt mål. Jag är ju ingen löpare, så jag satte ett rimligt mål för MIG; Milen på 70 minuter. Men för några veckor sedan ändrade jag mig....Satte 80 minuter istället, tränade inte så mycket som jag hade tänkt, och inte gick det bra heller.
Så kom Dagen med stort D och jag tänkte till och med att, Jag kommer inte fixa det här, tar jag mig ens runt?
Jag blev skitnervös att jag inte skulle klara mitt mål, man vill ju så gärna liksom.
Men, i ösregnet, så gick det galant.
Hade en svacka vid 7 km, men efter en stunds ordentligt kämpande kom jag igång igen, och med "Killing Fields" i lurarna orkade jag till och med spurta mig i mål- på tiden 1,08,32.
Det vill säga 68 minuter & 32 sekunder!!!!!!
Jag är såå jäääääkla nöööööjd!!!!!
Och stolt, över mig själv & mina pinglor <3